Efter första kvartalet av 2014 började jag vara inne mindre och mindre. För första gången på länge kände jag att livet utanför internet lockade mer, och när jag väl satt vid datorn spelade jag mest Dota 2. I dagsläget spelar jag fortfarande det, och har nästan 3000 timmar i själva spelet.. Det gör mig lite skrämd när Star Stable vill flytta till Steam, jag vill inte se hur mycket tid jag lägger på virtuella hästar liksom hahha :(

Jag och Alli ute på en kvällstur i Dinodalen med våra hästar Braveheart och Braveheart, 2014

 

Perioden 2014-2016 var jag inne ytterst sällan. Jag tittade in ibland när jag inte hade något bättre för mig, ofta under kvällar och nätter. Jag tävlade knappt i championat alls, och eftersom de flesta jag lärt känna under åren jag spelat också hade slutat spela blev det som inte att jag spelade mer heller. Ibland tittade jag in när det kommit nya uppdrag, men jag gjorde inte dagliga uppdrag i samma utsträckning. Star Stable kändes deprimerande. Det är endast ett fåtal personer nära mig i verkliga livet som vet att jag spelar/spelat över huvudtaget. Spelet blev min smutsiga hemlighet. En 18-åring ska inte spela ett hästspel för barn, liksom. Därför har jag valt att hålla mitt spelande en hemlighet, och så kommer det att förbli. Det har varit lite jobbigt i perioder. Alltid har spelet liksom funnits där i bakhuvudet, och då och då har man loggat in.. trots man sagt till sig själv att lägga av för länge sedan.

Under min tid som spelare har jag träffat folk jag tyckt om (och folk jag tyckt om mindre!), lärt mig hur man förlorar, hur man vinner och hur man skriver med inlevelse. Jag har lärt mig att leda, att följa, och hur man faktiskt lägger ner sin själ i något. Tänk så mycket man kan lära sig när man växer upp i ett hästspel :D